|
- Ska vi…(och så en armrörelse i luften som betyder bryta arm)?
Det är den absolut vanligaste frågan som jag får var helst jag befinner mig. - Vid kyldisken när jag plockar åt mig mjölken (den ekologiska), i köer, på bussen, hos frisören, hos tandläkaren, ute på byn, osv, osv…
En av de stora tjusningarna med armbrytning är just den att man kan bryta arm var helst man befinner sig i världen. Allt man behöver är en arm, ett armbrytarbord och en motståndare. Armbrytning är en av få idrotter där handikappade och icke handikappade kan tävla i samma klass (det finns även disabled = handikappklass). Jag försöker bemöta frågeställningen "ska vi bryta arm" med ett leende och glimten i ögat.
- Prat och tjat om armbrytning får man stå ut med om man är sjufaldig världsmästarinna i armbrytning! |
Heidi och lillebror Torbjörn
I dokumentärfilmen står ni och
nyper på en Captain of crush
(grepper). -Hur "tung" är den?
Svar: Det är nr 1. Att hålla den i 30 sek
är ett helt okej tävlingsmoment!
|
|
- Det är väl mest teknik arm-brytning?
Svar: Nej, det är klart en kraftsport och förutsatt att båda tävlande är med i starten så vinner den som är starkast. Grundtekniken är enkel. Ett barn under 10 år lär sig i regel att bryta arm på 30 sek-5 min.
- Hur finansierar du ditt tävlande? Svar: Som armbrytare existerar inga stora prispengar och som kvinnlig armbrytare så finns det i stort sett inga prispengar (jag har vunnit prispengar en gång på en finsk tävling och pengarna räckte till färjan hem). Svenska Armsportförbundet har inga pengar, så det är upp till varje armbrytare att själv ordna med pengar till resor och tävlingar (invägningsavgifter etc.)
Tack vare samarbetspartners och armbrytarjobb; instruktioner och föredrag så kan jag hålla på med armbrytning på elitnivå! Nu blir det proffstävlingar för damer; världens STÖRSTA; World Challenge- 8 mars 2010!
|
Heidi i vinstögonblicket i Kanada 2003
mot ryskan Olga Fedotova.
Världens STÖRSTA armbrytartävling
för kvinnor - 8 mars 2010!
|
|
- Är du armbrytare på heltid eller har du ett ”vanligt” jobb också?
Svar: Jag är sedan drygt 5 år tillbaka armbrytare på heltid. Jag har haft eget företag sedan 2001.
|
|
|
- Vad tar du i bänkpress?
Svar: Jag tränar inte bänkpress, men jag har prövat och jag har tagit 65kg.
- Är det din pappa som är din tränare?
Svar: Nej, jag är min egen tränare och tränar efter eget program, men när det gäller själva armbrytningen och teknik och taktik så är det framförallt pappa, farbror Leif och min bror Torbjörn som jag rådfrågar och bollar tankar och idéer med.
Hur mycket tränar du och vad och hur tränar du? |
 |
|
Svar: 5-12 pass i veckan och 1 vilodag. 2- 3 pass armbrytning/vecka (1 pass = 2 timmar) sen är det löpning (vanligtvis 30-45min) Spinning när det är för kallt att springa, lite boxning (på mittsar) styrketräning med fria vikter och dragmaskin och under vissa perioder klätterträning i rep och armgång på bom. Ett styrketräningspass är vanligtvis 60 - 90min långt. Betoningen ligger på maxstyrka, men varvas periodvis lättare träning. Exakt hur jag tränar är omöjligt att beskriva med ord och att ta del av min träningsdagbok med egna specialtecken och kommentarer är ingen poäng, för den kan bara jag tyda!
|
Klätterträning med 15kg extravikt. |
| a. - Jag förstår inte att man kan kalla det där för armbrytning, snarare kroppsbrytning.
b. Man ska väl ha rak kropp och bryta med armen om det ska kallas för armbrytning?
Svar a: Helt rätt! Det svenska ordet armbrytning beskriver inte sporten rätt, snarare köksbordsbrytning. Internationellt säger man armwrestling = armbrottning vilket är en mer korrekt beskrivning.
b. Det är lika stor skillnad på armbrytning vid ett köksbord (som utföres av icke-armbrytare)och sporten armbrytning (armsport) som mellan slagsmål på gatan och boxning i ring. Viktklasserna är av stor betydelse eftersom man just brottas med hela överkroppen.
|
Heidi och pappa Kent bryter arm hemma
vid köksbordet dock med teknik och
armbågsskydd (en tröja).
|
|
- Brukar du i regel vinna över killar eller blir det svårt när de blir för starka eller tunga. Det kanske inte är så lätt att bryta mot en 100kilos klump?
Svar: Tjusningen med armbrytning är att man aldrig kan se på ngn om det är en armbrytare- det måste man känna och jag kan vinna mot män som väger över 100kg och jag kan förlora mot män som väger 60kg. Men jag tävlar inte mot män, utan mot kvinnor som väger under 65kg och jag undviker att bryta mot icke-armbrytare eftersom skaderisken är stor, speciellt om personen är tyngre än mig. Män som inte tränar armbrytning vinner jag i regel mot och många armbrytande män (syftar på mina klubbkamrater) kan jag ca 30 min in på träningen ge en match och även bryta ner (jag är bra mjölksyretränad ;). Men tävling och träning kan aldrig jämföras och jag tävlar som sagt inte mot män, men jag tränar nästintill enbart med män.
|
Heidi på mässa i Amsterdam.
Heidi tränar med junioren Johan Karlsson
|
